lu.se

Ekonomisk-historiska institutionen

Ekonomihögskolan vid Lunds universitet

Forskare sätter den svenska modellen i nytt ljus – genom nyligen digitaliserad strejkdata

Publicerad: 2019-11-14

Just nu pågår förberedelserna för fullt inför den stora avtalsrörelsen på arbetsmarknaden. Fack och arbetsgivare har bedrivit liknande förhandlingar sedan 1900-talets början. Men då, för 100 år sedan, var det mycket vanligt att parterna inte kunde nå fram till uppgörelser förrän de hade använt sina skarpaste vapen, strejker och lockouter. Forskare från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet ger med hjälp av nyligen digitaliserade data en ny bild av varför de bittra striderna mellan arbetsmarknadens parter övergick i samförstånd och kompromissande.

Telefonister i Stockholm återgår till arbetet efter strejk där arbetsgivarna till slut gått med på att teckna ett kollektivavtal för kvinnliga anställda. Källa: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 31 juli 1922

Sverige anses ofta vara ett land som kännetecknas av samförstånd och kompromisser, inte minst på arbetsmarknadens område, ofta kallat ”den svenska modellen”. Men så har det inte alltid varit. Under 1900-talets början var den svenska arbetsmarknaden präglad av strejker och lockouter, även i ett internationellt perspektiv. Bara under året 1919 utbröt 440 strejker och lockouter.

Dessa konflikter har i allmänhet studerats på samlad nivå, för landet som helhet. I en ny artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt sammanfattar ekonomihistorikerna Kerstin Enflo, Tobias Karlsson och Jakob Molinder sitt forskningsprojekt om övergången från konflikt till samförstånd på den svenska arbetsmarknaden. I stället för att studera utvecklingen på nationell nivå har forskarna utgått från konflikternas geografiska variation. Inom ramen för projektet har de digitaliserat data omfattande över 8 000 strejker och lockouter som inträffat på platser runt om i landet under åren 1859 till 1938.

– Möjligheten att studera var någonstans strejkerna ägde rum ger nya perspektiv på den svenska modellens ursprung. Framtida forskning kan dra stor nytta av den data som vi samlat in. Nu går det till exempel att studera vilka faktorer som driver fram strejker på lokal nivå och hur de spred sig geografiskt över landet, säger Jakob Molinder.

Strejkerna handlade om lön – inte teknikrädsla

En delstudie i projektet handlar om betydelsen av en genomgripande teknologisk förändring, elektrifieringen, som startade i början av 1900-talet. Resultaten överraskade forskarna.

– Eftersom elektrifieringen innebar att många arbeten kunde utföras med maskiner i stället för människokraft, tänkte vi oss att åtminstone en del av konflikterna skulle kunnat röra motstånd mot nya maskiner. Men när vi gick igenom orsaken till de svenska strejkerna så noterade vi att nästan ingen strejk uppgavs ha orsakats av teknisk förändring, säger projektledaren Kerstin Enflo. Resultaten är intressanta mot bakgrund av den pågående debatten om möjliga sociala konsekvenser av att jobb försvinner på grund av automatisering.

Elektrifieringen var visserligen förknippad med ökat strejkande, men det var inte de som hotades av den nya tekniken som gick ut i konflikt. Snarare rörde det sin om yrkesgrupper som tack vare den nya tekniken fått förstärkt förhandlingsposition. Strejkerna handlade i hög grad om lönefrågor. Mönstret påminner om hur starka yrkesgrupper på strategiska förhandlingspositioner, som piloter och hamnarbetare, använder sig av strejkvapnet i dag.

Lokalpolitik viktig för att bygga tillit

Den geografiska dimension har forskarna också använt i en delstudie som handlar om samspelet mellan politik och arbetsmarknad på lokal nivå. Här undersöker de vad som hände när arbetarrörelsens politiska gren, det socialdemokratiska partiet, tog över makten i en stor del av landets städer under 1920- och 1930-talen. Följden blev färre strejker. Forskarna tror att detta hängde samman med att lokalpolitiken kom att fungera som en arena där företrädare för arbetsgivare och arbetare mötte varandra och där social tillit kunde byggas.

– Våra resultat ifrågasätter den etablerade bilden av modern svensk historia. För att förklara övergången från konflikt till samförstånd på arbetsmarknaden kan vi inte bara studera vad som hände i Stockholm utan måste också rikta sökljuset mot andra platser, exempelvis stadsfullmäktige runt om i landet, säger Tobias Karlsson.

Vanligt att konflikt slutade i kompromiss

I förhållande till tidigare forskning pekar projektet också mot att viktiga förändringar inträffade långt innan det berömda Saltsjöbadsavtalet 1938. Detta lyfts fram i en delstudie som är i färd med att publiceras i tidskriften European Review of Economic History och som handlar om en ofta förbisedd aspekt av den svenska arbetsmarknadens historia: den höga andelen konflikter som slutade i kompromisser. Forskarna menar att den höga kompromissandelen delvis hade en förklaring i att  statliga förlikningsmän 1907 började verka för att lösa arbetsmarknadskonflikter. De kunde inte tvinga parterna att komma överens, men deras närvaro kunde bryta dödlägen och göra det enklare för någon av parterna att backa från sina ursprungliga krav. Den organisation som infördes 1907 går i dag under namnet Medlingsinstitutet.

Projektet ”Från Sundsvall till Saltsjöbaden: ett regionalt perspektiv på den svenska arbetsmarknaden” har finansierats av Vetenskapsrådet och bedrevs under perioden 2014–2019. Den databas som forskarna byggt upp inom ramen från projektet finns tillgänglig genom Svensk Nationell Datatjänst.

Läs artikeln i Ekonomisk Debatt här (PDF)

Arbetare har samlats på Norra Bantorget i Stockholm för demonstration vid storstrejken år 1909. Foto: Axel Malmström 1909 (Stockholms stadsmuseum)

Arbetare har samlats på Norra Bantorget i Stockholm för demonstration vid storstrejken år 1909. Foto: Axel Malmström 1909 (Stockholms stadsmuseum)

Strejker i Sverige – regionala skillnader

Strejkbenägenheten ökade under 1880-talet för att växa i styrka under 1900-talets början. Efter storstrejken 1909, där arbetarrörelsen led ett kraftigt nederlag, minskade både antalet fackföreningsanslutna och strejker under en period. Under inflationsåren i samband med första världskriget ökade antalet strejker igen för att kulminera i strax över 600 konflikter per år 1920. När Socialdemokraterna först kom till makten 1932 hade strejkernas antal redan minskat under ett decennium. Strax innan Saltsjöbadsavtalet var de nere på färre än 50 strejker om året.

1863–1903: kännetecknas av allt fler strejker, särskilt i södra Sverige.

1903–27: den mest intensiva strejkperioden; i relation till befolkningen var Malmöhus och Västernorrlands län de mest konflikttyngda medan Västerbotten och Skaraborgs län stod för motsatsen.

1928–1938: en trendmässig nedgång av strejkandet, dock avbruten – främst i städerna – av den stora depressionen 1929 och åren därefter. Från och med 1931, året för de ökända skotten i Ådalen, minskade antalet strejker kraftigt, men snabbare i städerna än på landet. När Saltsjöbadsavtalet signerades i slutet av 1938 var strejkerna redan nere på en mycket låg nivå.

1970-80-talen: under dessa årtionden blev det återigen vanligare med strejker, men det var då frågan om ”vilda” strejker, som inte sanktionerades av fackföreningar.

2000-talet till i dag: efter millennieskiftet har strejker och lockouter varit sällsynta på den svenska arbetsmarknaden, totalt sett inträffade under perioden 150 arbetsinställelser. 2018 – det senaste året med fullständig statistik – inträffade endast en strejk, när Ryanairs piloter krävde kollektivavtal.

Den svenska modellen på arbetsmarknaden

Det som brukar kallas ”den svenska modellen” har sitt ursprung i det system med kollektivavtal mellan fack och arbetsgivare som etablerades under mellankrigstiden och som innebar att staten undvek inblandning i lönebildningen. Modellen fick en stadig grund med Saltsjöbadsavtalet mellan LO och Svenska arbetsgivareföreningen (nuvarande Svenskt näringsliv) som undertecknades den 20 december 1938. Då reglerades bland annat rätten att utlysa strejker och lockouter. Efter detta avtal utvecklades samarbetet mellan fack och arbetsgivare på flera områden, exempelvis när det gäller arbetsmiljö och yrkesutbildning. Under 1950- och 1960-talen, då den svenska modellen anses ha varit som mest utvecklad, kom löneförhandlingarna att centraliseras och samordnas i hög utsträckning.

Bakgrund om den svenska modellen på arbetsmarknaden samt statistik på arbetsinställser för perioden 1965 till i dag finns på Medlingsinstitutets webbplats.

Kontakt

Kerstin Enflo, projektledare, docent i ekonomisk historia
Mobil: 070-374 83 91
kerstin.enflo@ekh.lu.se
Läs mer om Kerstins forskning

Tobias Karlsson, docent i ekonomisk historia
Mobil: 0732-76 58 47
Telefon: 046-222 08 37
tobias.karlsson@ekh.lu.se
Läs mer om Tobias forskning

Jakob Molinder, forskare i ekonomisk historia
Mobil: 076-226 28 18
jakob.molinder@ekhist.uu.se
Läs mer om Jakobs forskning